Hallvarsson & Halvarsson logotyp
Nyheter

Kommentar till Stefan Löfvens avgång

Stefan Löfvens besked att han avgår som socialdemokratisk partiordförande och därmed också som statsminister kom som en stor överraskning för de allra flesta. Politiska journalister, opinionsbildare och – inte minst – egna partimedlemmar verkar lite tagna på sängen. Beslutet har också – av naturliga skäl – hållits i en mycket begränsad krets.

Rent praktiskt kommer en ny partiledare att väljas på den socialdemokratiska kongressen 3–7 november, därefter kommer Stefan Löfven att lämna in sin avskedsansökan till talmannen som inleder processen för att välja en ny statsminister. Den personen utser i sin tur sina statsråd och bildar en ny regering.

Mot bakgrund av sommarens regeringskris så ska det inte uteslutas att processen att välja ny statsminister kan bli stökig i sig, men eftersom inget substantiellt ändrats i relationerna mellan partierna så är det troliga att den nya partiledaren också blir statsminister. Men det är riksdagen som avgör.

Tanken bakom beslutet att avgå är tydligtvis att möjliggöra en nystart för det socialdemokratiska partiet och ge partiet skjuts in i valåret under en ny ledning som kan uppfattas som fräsch, intressant eller spännande. En gissning är att en ny partiledare och statsminister genomför en större regeringsombildning för att åstadkomma en nytändning i det egna partiet.

Om operationen lyckas återstår att se.

Stefan Löfvens starka positiva omdömen om finansminister Magdalena Andersson har tolkats som att han i henne utser sin kronprinsessa. Möjligen kan hon också sägas själv ha krattat för detta under vintern och våren genom ett antal utspel som haft mer tydlig vänsterprofil. Behovet av höjda skatter på kapital i allmänhet och ”miljonärer” i synnerhet har varit ett återkommande tema i Magdalena Anderssons budskap, men också att pandemin visat behovet av att staten har en mer aktiv roll i samhället och i synnerhet i ekonomin. COVID och vår hantering av den har visat att ”nyliberalismen” är död, har hon återkommit till i flera intervjuer.

Att det finns en stor intern efterfrågan på en socialdemokratisk vänstergir är tydligt, samtidigt som även en ny partiledare kommer behöva hantera samma knepiga parlamentariska läge som Stefan Löfven. Reptricket att hitta en budget som inte förhandlas med Vänsterpartiet och Centerpartiet, men som ändå accepteras av dessa partier kommer inte vara lättare för en efterträdare.

S-kongressen sammanfaller med den mest intensiva perioden av förhandlingar om budgeten i riksdagens Finansutskott. Det ökar både riskerna och möjligheterna för att det ska lyckas. Om kongressen, oaktat partiledarval, dessutom går till vänster (vilket förväntas) så blir det knivigare att samtidigt göra upp med Centerpartiet i Riksdagen.

När (om) man väl lyckats baxa igenom en budget kommer Socialdemokraterna sannolikt att söka sig en friare roll under valåret och driva en mer självständig linje som ligger längre vänsterut i synen på beskattning, reglering av vinster i välfärden, framtiden för sjukförsäkring och a-kassa etc.

Det kommer skapa nya utmaningar vad gäller framtida regeringssamarbete, men ge ett manöverutrymme som nog är nödvändigt för partiet.

Vem som tar över är en annan fråga. Magdalena Andersson har under det senaste dygnet seglat upp som en sorts favorit och det finns mycket som talar för att det går i den riktningen. Flera kommentatorer och företrädare har lyft fram behovet av en kvinnlig kandidat och i att det skulle leda till att Sverige då skulle få sin första kvinnliga statsminister. Huruvida det blir så får sägas återstå att se.

Det som förenar nästan alla partiledarval är att de är mer eller mindre oförutsägbara processer. Det sätt på vilket Stefan Löfven själv blev partiledare och sedermera statsminister är ett bra exempel på detta.

Flera partiledare – inte bara inom Socialdemokraterna – har sett sina egna efterträdarkandidater bli omsprungna av andra eller snärja in sig i olika egna bekymmer under tiden fram till valet. Mona Sahlin är kanske det mest tydliga exemplet, När Ingvar Carlsson 1995 aviserade att han skulle avgå var det också senaste gången som en svensk statsminister avgick under en mandatperiod och under ordnade och frivilliga former. Men halvåret fram till partiledarvalet 1996 blev av olika skäl tumultartat och med en utgång som få såg när processen inleddes.

Sahlinaffären var speciell och det finns inget som tyder på att den kommer att upprepas. Men det säkraste man kan säga om partiledarvalsprocesser är att utgången nästan alltid är oviss.

En redan spännande inrikespolitisk höst tillfördes igår ett ytterligare spänningsmoment. Det kommer påverka inriktningen på sakpolitiken i regering och riksdag, valrörelsen och synen på regeringsfrågan inför valet. Men i det längre perspektivet också de vägval som Socialdemokraterna som parti står inför.

Kontakta gärna Fredrik Johansson om du vill veta mer om vårt PA-erbjudande.



info@halvarsson.se 
+46 8 407 20 00
© 2018 H&H Group

Sveavägen 20
Box 3666
103 59 Stockholm

Som kund hos Hallvarsson & Halvarsson blir du del av någonting större

Tillsammans med systerbyråerna Berntzon:BylundBysted, Comprend, Consilio International, Creo, Hilanders, Identx, Intellecta, Involve, Jung Relations, Mindmakers PR, Savvy, Socialminds, Springtime, Tomorrow, och Wonderland bildar vi Sveriges största kommunikations­grupp ‐ H&H Group